Tudelu

Ja det här med att blogga verkar ju inte ha min största fokus direkt:P

Vet inte riktigt varför..

Vad har hänt sen senast?

Belle har startat i appellen, en bra sådan (dock inte uppflytt, men en för jäkla bra känsla) med 180,5 poäng och då nollade vi budföringen och hoppade platsen.

Belle har verkligen börjat bli vuxen och sig själv igen! Vi hade ju en lång period där alla hormoner fullständigt sprutade ut genom öronen där hon inte alls var sig själv. Det var en rätt jobbig period både för henne och för mig. Men senaste halvåret så känns det som hon sitt gamla vanliga Belle igen.

Nu kan man sätta riktiga tävlingsplaner inför nästa år, det ska bli så jäkla kul! Tänkte köra startklassen i början på året och sen blir det brukset till våren och hösten. Sen tänkte jag försöka klämma in lite viltspår i öppenklassen också.

 

Lyra tuffar på som vanligt men har olyckligt gjort sig illa då hon sprang in i trappan på jobbet. Så nu är det vila i några veckor.. Inte alls så kul faktiskt. Menmen simma kan vi göra iallafall. Lyra ska få testa på viltspåret till våren hon också, tror hon kan tycka det är riktigt roligt. Sen så kör vi vidare på personspåret och kanske någon egen variant på idspår =)

 

Nästa år så kanske jag får fart på bloggen igen, men till dess – Gott Nytt År!

 

dsc_00791

Efter dagens simpass

dsc_00641

Ängsspår

Idag blev det några timmar ute i det fria för att köra lite spår. Belle har plötsligt fått för sig att det inte går att spåra personspår på äng, men skog går bra. Hon lallar runt, äter gräs, tramsar, spårar lite ibland, tittar på träden, beter sig som om vi var på promenad.Hon hittar på något magiskt sätt pinnarna oftast, men spårattiyden och engagemanget är helt kass. Men ibland så är det totalt kass allting. Så idag bestämde jag mig för att gå tillbaka till basics. Så det blev först ett kort näringsspår med pinne i slutet, utan vinkel. Sen ett lite längre med en vinkel och leksak i slutet. Första spåret gick över förväntan och hon var mycket noga med att hitta godisarna i spåret.

 

Efter första spåret så fick Lyra gå sitt skogsspår. Lite övertaggad,  missade två pinnar och var sjukt nöjd med sina vinklat, som i själva verket var rätt dåligt, men kortaste sträckan. Sen fick Belle gå sitt andra spår. Hela attityden var annorlunda från början och hon spårade riktigt bra! Lite cirklar i vinkeln men bra jobbat. Jag la ett tredje spår till henne med mindre godis, en pinne i mitten av spåret och en slutpinne. Denna gång så struntade hon i att äta 8/10 godisar men spårade som en dammsugare! Så himla fint och samlat, precis så som jag vill att det ska se ut.

 

Lyra fick ett till skogsspår som hon fixade galant. Glada hundar och nöjd matte!

 

IMG_20160904_132949

Öppet sår

Vissa sorger känns det inte som om man kan bearbeta, man kan inte gå vidare, man kan inte hantera.. inget går. Man kan inte ens tänka på individen utan att det känns som ett öppet sår som någon häller salt i, tårarna fylls i ögonen på en hundradels sekund och verkar inte kunna ta slut. All ångest, det dåliga samvetet, saknaden.

Zakk, min katt som varit med mig i 16år fick ju somna in för en tid sedan. Hon blev dement.. började kräkas oftare och oftare och allt gick fort..

Att styra över liv och död är någon som är det värsta som finns. Och med åren så har man tyvärr fått tagit bort hundar som blivit gamla, fått sjukdomar som inte har gått att rädda dom ifrån. Men demens.. det sitter ju i hjärnan.. dom har inte cancer, dom har inte stora tumörer, dom har inte smärta. Det är inte så att man ”inte har ett val, dom dör, eller har otrolig smärta”.

Att ta bort ett djur som har demens är bland det värsta jag har gjort. Jag kan inte låta bli att tänka ”om jag valt annorlunda så hade hon vart här idag”. Jag vet att jag gjorde rätt val, hon mådde inte bra, hon var förvirrad och verkade upprepa ett tidigare trauma om och om igen i sina ”anfall”. Hon var sig inte lik och jag ville inte att hon skulle bli helt förvirrad, tappa bort sig, försvinna ute för hon fick anfall då, kissa på sig eller något annat. Jag ville att hon skulle ha sin värdighet kvar.

Men ändå så är det så svårt. Vi har levt ihop länge, varit med om mycket, och hon har vuxit ifrån ha varit en livrädd kattunge som aldrig hade blivit klappad till en social kärleksfull katt. Vi har haft våra duster där vi inte förstått varandra, men jag har gjort allt för henne, allt för att hon skulle få det bra. Jag försökte placera om henne till ett hem där jag trodde att hon skulle få ett ultimat liv, där det bara var hon som var i centrum, allt för jag trodde att det var bäst för henne, för att jag älskade henne. Men det var inte bäst för henne.. jag pratade med familjen ofta, och dom sa att allt gick bra.. för att efter 1år säga att det inte funkar! 1 jävla år! Zakk hämtades samma kväll av mig och hon kom tillbaka till sin rätta familj, vilket jag förstod då. Jag har alltid trott att hon velat ha någon annan än mig, bo med någon annan än jag.. för att det verkade så.

 

Hon kom tillbaka och fick uppleva att bo i hus, vilket hon älskade och blommade upp! Hon fångade sin första näbbmus, och började sedan lägga dom på hög… Vilket var en stort bedrift då hennes ända byta innan var en daggmask.

Vi fick 4år till efter hon kom hem igen. Och jag är så glad över att hon kom hem igen, när hon kom hem så var hon MIN katt, inte mitt ex’s katt vilket hon var från första början. Hon var min, bara min. Vi fick en nystart och jag skulle aldrig drömma om att flytta på henne igen även om vi hade våra sidor som inte alltid passade den andra.

Hon är mitt öppna sår som aldrig kommer att läka.

 

Älskar dig vännen..

 

 

 

556338_10201084741814100_969843519_n

 

Anlagsprov

Helgen har varit fullspäckad med roliga saker. I lördags var jag och Linn, med Hundgymmet på boxerspecialen i Södertälje. Vi hade så man kunde prova på balansbollar, cavaletti, våg och lite annat smått och gott till försäljning. Dagen gick jättebra och det var kul att få svara på frågor gällande träning och visa lite hur och varför balansbollarna är så bra.

På söndagen åkte jag och Linn till Salem för att tävla lite dåra. Bagge skulle göra öppenklassen i viltspår och Belle skulle köra anlag. Och vi fixade det båda två! Belle spårade superbra och hade så himla bra driv. Liten överraskning i form av en människa som gående mitt i spåret när vi gick men Belle lyfte inte ens blicken. Lyckan när hon hittade klöven går inte att beskriva!

Efter Belle så var det Bagge’s tur, och det var dom längsta minuterna av väntan jag upplevt på länge när dom var borta. Men när dom kom tillbaka och fick höra att dom hade klarat det med bravur(även sjukt nära ett HP) så var lyckan ännu högre.

Fan vad bra hundar vi har Linn!

 

14152075_10208805424386339_261411797_o

14124113_10208806202005779_1940182053_o

När man försöker ta en fin bild och hundarna bara lägger sig och ska leka hela tiden =)

14114049_10208805346064381_1256435233_o

När dom sitter still <3

 

Hej!

Det var ett bra tag sen jag bloggade. Vet inte riktigt varför…

Men nu kör vi igång igen med nya tag och ny kraft att träna med hundarna. Har haft det rätt snålt på den fronten medan vi höll på med utbildningen. Tiden räckte inte riktigt till.

I veckan som var åkte jag med alla djuren och en vän ut till mitt landställe en vecka. Helt underbart med fint väde och mycket avkoppling.

Idag blev det ett kortar spår till båda hundarna. Belle gick helt fruktansvärt dåligt, dålig fokus, dålig moral, gräsätande..

Lyra gjorden tvärtom och gick superbra!

Av någon anledning så går hon mycket lugnare och är mer noggrann i den nya selen(zero dc short).

 

Men nya tag för Bällson i morgon när vi ska träffa Linn för träna och spåra! Lite bilder från idag och landstället. (Ser att några hamnat åt fel håll, ändrar när datorn är på plats igen!)

 

20160813_124200 20160813_122444 20160810_204654 20160810_123743 20160808_104135 20160807_090416

Jag gjorde det!

Jag gjorde det, Linn gjorde det! Vi klarade tentan på hundsimsinstruktörsutbildningen!

Det har varit en tuff resa med väldigt lite tid för ens egna och väldigt mycket tid för att göra klart allt som skulle vara med på denna utbildning. Det har inte varit en utbildning som man bara glassar igenom om man säger så… MEN det har varit roligt, extremt lärorikt och nu är vi klara! Jag fick även ett MVG på mitt examensarbete som jag hade lagt så himla mycket tid på, och att få ett MVG inom ett ämne men älskar känns så himla underbart!

Nu kan vi börja bygga vår framtid, vår framtid med Hundgymmet. Allt detta slit som jag har lagt ned på utbildningar senaste året kan nu skapa min framtid inom ett yrke som jag älskar och brinner för.

 

Nu kör vi Linn!

13442383_10208227808306298_2255214738948027140_n

Utställning & BPH

Dom två senaste helgerna så har jag varit iväg på utställning. Den första i Österbybruk, med Belle. Där slutade vi på bara ett VG med ändå bra och rättvis kritik. Lite tråkigt däremot hon fick kritik för ”lite för lång nos”. Jag kan ju säga att den är INTE för lång, däremot så behöver hon utfyllnad. Känns som att det kommer inte bli så mycket av att inte ha trubbnosar med intryckta näsor om inte domarna börjar ändra sig.. Hon skötte sig utmärkt i ringen och jag ser det som en bra träning att ”träna” att prestera bland andra hundar. Så fort vi kommer in i ringen så känns det lite som vi går in i”vår bubbla”.

 

Idag var jag iväg med lilltösen, dvs Peaks och ställde ut henne i Norrköping. Det slutade med ett excellent och en 3:e placering. Det delades bara ut tre excellent i hennes klass så jag är absolut nöjd, och fin kritik på det fick vi. Hon gick i samma klass som sin mamma som tog hem segern.

För några helger sen var jag även iväg och körde BPH med Peaks på Nacka bk. Det gick jättebra och vi körde även skottet, som hon var helt oberörd av. Beskrivarens ord var ”En fullt trygg, trevlig och stabil hund”. Peaks förstod inte vad vi höll på med och varför vi skulle ranta fram och tillbaka hela tiden men hon var lika glad för det.

Lyra körde stenhårt på att vara hejjarklack under dessa helger med blandat engagemang;P

 

DSC_0409 DSC_0431 DSC_0432 DSC_0450  13344587_10208144046012293_4575368784204832359_n DSC_0726DSC_0700DSC_0734

13184573_10207953999981261_1002227254_o DSC_0374 DSC_0349

 

 

Tid

Jag vill härmed berätta för alla att dygnet har för få timmar och min kropp är för trött för att nyttja dom som finns!

Att dygnet har för få timmar är jag ju inte ensam om att tycka. Man hinner inte med allt man vill och om man har tid så orkar man inte att utnyttja tiden som man vill. En vanlig dag för mig ser inte mer annorlunda ut än andra, ish, jag går upp tidigt, fixar med katter och hundar, går på promenad, kör någon typ av fysträning som balans, skritt, simning med mera, driver butiken och allt som tillkommer 10-18, pluggar, jobbar med hundgymmet(vilket jag älskar över allt annat och vill ha ännu mer tid för), hem, äta, sova och allt det där.

Jag hinner inte med det jag vill med den ork jag vill! Jag vill lägga upp en träningsplan för Belle med hundmöten, lydnad, bruks. Hon har så jäkla mycket potential som jag vill ta vara på, men vi måste lösa hennes problem med känslan för andra hundar. Hon tycker dom är sjuuukt obehagliga och blir utåtagerande. Jag vill hinna med och träna viltspåret med Peaks så vi kan starta i öppenklassen. Jag vill hitta på nya roliga saker att träna med Lyra då vi inte kan tävla längre.

Jag hinner inte med! Så kan vi komma överens om att dygnet numera är 30timmar? =)

Men det blir snart mer normalt igen.. och då jäklar ska vi ta igen allt!

dsc_0379

 

Tyst på bloggen

Ja.. här har det varit tyst. Har känt mig helt oinspirerad till att skriva något. Min djurfamilj har gått från 5 till 4… Zakk fick tyvärr somna in förra månaden. Hon blev dement.. och det gick fort.. Men trots allt fick hon 16 friska år innan dess och jag ville inte låta det gå för långt så hon skulle må dåligt hela tiden.. Jag tog hem veterinären hem och allt gick lugnt och stillsamt till. Det är svårt att göra det som är rätt, men man vet att det är rätt… Nu behöver hon inte vara orolig mer <3.

Staley’s knä (han har fått patellaluxation) är under kontroll och försöker bygga muskler på honom genom cavaletti och balansträning. Han är pigg och glad igen efter kuren med metacam. Så nu blir det laser, massage och grönläppad mussla för hela slanten.

Lyra’s knä då? Ja i tisdags åkte vi tillbaka till Söderköping för att göra halvårskollen efter operationen. Vi hade även bestämt att vi ville röntga denna gång då hon är väldigt ”smärttålig”, och vi ville  inte ta risken att hon skulle ”dölja” något. Några dagar innan så började min hjärna säga till mig att något var fel, fick för mig att hon nääästan haltade. Men det gjorde hon inte. Hon är inte halt, hon är mjuk och fin, väldigt rörlig och visar ingenting – men min hjärna säger annat.

Väl där så gick vi igenom lite rörelser och Krister såg inget som var fel, sen väl inne på röntgen så kände han igenom och röntgade. Allt känns jättebra sa han innan vi tittade på bilderna. Sen när vi började kolla på bilderna så säger han att det ser jättebra ut! Artrosen har inte blivit värre, utan har lite lindrig artros som tidigare. Allt är lugnt och ”bra” i knät. Inga inflammationer eller nya skador på brosk eller så som syns på röntgen. När vi började jämföra bilderna från 2014 så säger han ”hon ser bättre ut i knät idag, än vad hon gjorde 2014 – det är väldigt ovanligt, grattis!”. Så jag har med hjälp av förra operationen lyckas vända den dåliga ”trenden” i knät och stannat upp allt. Laser, massage, vibbträning, simning och byggt upp musklerna på nytt har med andra ord gett riktigt riktigt bra resultat!

Känslan att gå därifrån och veta att jag inte behöver oroa mig detta år.. ja den… är obeskrivlig… Jag har oroat mig för att Zakk inte skulle vara den enda familjemedlemmen som skulle få gå vidare detta år.

Jag vet att jag oroar mig mer än vad jag kanske rimligen bör, men hon är mitt allt.. Nu ska vi bara tänka positiva tankar och fortsätta göra det vi gjort.

1610859_10204539078010346_1935611603948698448_n

Älskade Zakk <3

 

Bällson

Som jag sagt tidigare så tror jag verkligen på ”man får inte den hunden man vill ha, man får den man behöver”.

Jag vet att jag gjorde ett inlägg förut där det kanske lät som jag var lite uppgiven på Belle. Men ja, det är inte så jag känner för henne. Alltså uppgivenhet.

Hon kom in i sin sista (förhoppningsvis) hormonperiod för ett tag sen och det har varit jobbigt, kämpigt, ältande, gråtande.. ja allt det där som man kan känna med en unghund ibland.

MEN jag känner nu när hon börjar återgå till vänliga Bällsonpälson att det var egentligen bara bra att hon var så! Jag har lärt mig massor av den perioden. Jag har fått så mycket mer tålamod och jag har lärt känna henne på nytt, med nya ögon och sett med ögon som se vem hon är, inte den jag ”bestämt” att hon är.

Hon är inte Lyra, kommer aldrig vara som Lyra och jag kan inte jämföra dom två. När jag slutade tro och tänka att hon skulle vara så – så blev allt rätt solklart. Jag älskade henne innan också för den hon var, men nu ser jag med klara ögon vem hon är och älskar det jag ser. Jag uppskattar henne för den hon är!

Ja vi har saker vi ska jobba med, saker som kommer ta tid. Men nu när jag börjat anpassa mig mer efter den hon faktiskt är så är saker så mycket lättare. Vi förstår varandra och jag låter henne ha sina små ”olater”, för det är den hon är, precis som Lyra har sina olater.

Jag tror att jag varit lite i panik för jag tror hela tiden att Lyra ska bli dålig och att jag måste ta bort henne ”i morgon”.

Allt är rätt enkelt med Lyra, vi känner varandra utan och innan. När man lever i tron att sin hund ska dö varje dag så blir det lite ohållbart hur man kanske tänker och ser ibland. Saker som är så himla lätta med Lyra, har varit SÅ svåra med Belle. MEN det är ju även saker som är så lätta med Belle, som Lyra är trög som sirap på.

Så resan genom Belle’s hormonperiod har varit rätt fantastisk egentligen. Även om den har varit väldigt jobbig med massa beteenden som jag inte kände igen och inte visste hur jag ska hantera. Men nu vet jag det! Jag vet hur jag ska göra, för jag känner och ser Belle för den hon är – ingen annan!

Jag är glad och tacksam för att jag har just henne! Vi har varit menade för varandra från dag ett.

 

Älskar dig bästa Bällsonpällson <3

 

12592311_10207180401361779_2132796911565671814_n

1 2 3 77